Tove Larsson

Det här med sova i eget rum var det, ja. Vi har funderat på att testa i ett tag nu men jag har dragit lite på det. På något vis känns det som ett stort steg att ta, lika som det var att lägga lilleman i egen säng när vi började med det när han var någon månad gammal. För mig har det nog att göra med att jag helt enkelt måste vänja mig! Jag menar, vi har varit så nära varandra man över huvud taget kan vara i många månader när han låg i magen och sedan har han varit fastklistrad vid mig i och med att jag ammar. Så den tiden som behövs tycker jag allt att man ska få också. Men! Nu gjorde vi slag i saken för några dagar sedan när vi började få ordning i barnrummet. 

 

Första natten gick inget vidare. Viggo vaknade flera gånger och jag blev less på springandet fram och tillbaka för att bara ge snutten eller lägga honom på sidan ganska snabbt. Runt tre på natten bar vi in spjälsängen och bebisen till vårt rum igen, så lyckat var det alltså! Men vi provade igen nästa natt och då gick det verkligen bra. Viggo somnade i vår säng som vanligt och jag bar in honom till sig vid elva. Sedan sov han där hela natten och jag tog in honom tidig morgon till vår säng när han var lite hungrig och så sov vi vidare lite till (DET är ju det mysigaste som finns!). Nästa natt (i natt alltså) blev det ingenting alls av, jag råkade väcka Viggo i går kväll alldeles för sent så pass att han inte kunde somna om förrän långt senare och då blev det att vi alla tre sov i vår säng. Inte så dumt i och för sig! Det ska bli spännande att se hur det funkar kommande natt...

 

Hur gamla var era när de började sova i eget rum? Sov de bättre då?