Sju månader
I dag blir Viggo hela sju månader! Ettårsdagen är närmare nu än när han föddes, vad konstigt det känns. I alla fall, mycker har hänt sedan han blev sex månader. Han sitter stabilt, ränner runt i gåstolen, äter bara mat, pratar en massa och är mest bara glad helt enkelt. Förutom när varje tand dyker upp, då är det förstås lite jobbigt. Världens underbaraste lilla person som jag inbillar mig redan nu har en slags humor!
Och när jag ändå nämner att han äter mat på dagarna så kan jag ju berätta att vi inte har ammat på två dagar nu. Jag har känt ett tag att snart får det räcka, han behöver det inte näringsmässigt och jag vill gärna att han får lära sig att känna sig trygg och kan ha mysigt utan bröstet. Dessutom vill jag ge min onda handled en chans att bli bra också, vilket många som har haft De Quervains syndrom säger att det blivit när de slutat amma. Och nu har jag ju ändå helammat i ungefär sex månader och sedan ammat kväll och natt sedan dess. Vi båda har ju trivts oerhört bra med det och det känns på något vis bra att avsluta medan det fortfarande känns så, innan jag blir döless på det. Men samtidigt är det förstås en slags separationsångest, särskilt för mig tror jag, som blir smärtsamt medveten om att vår bebis blir större och inte behöver mig på samma sätt längre. Flera dagar senaste veckorna har jag känt att i kväll, då ska vi göra slag i saken och försöka natta utan att amma. Men när varje kväll har kommit har jag ångrat mig, mest för att jag har varit trött och känt att jag inte skulle orka en ledsen bebis och säkert ändå skulle ge upp och låta honom amma om han skulle vilja.
Men i går kväll la vi oss i sängen med välling (kall ska det tydligen vara!) och helt utan att jag bestämt mig blev det en nattning utan amning. Det gick så mycket smidigare än jag trodde! Även natten och morgonen har gått utan något ammande och det funkar förvånansvärt bra. Det är som om lilleman har insett att livet funkar bra även utan det för han är precis som vanligt och inga ledsna miner alls har det varit. Så himla skönt och nu hoppas jag att det fortsätter såhär!
Hurra! Vad skönt att övergången gick bra då till att inte amma. Fiona gillar inte alls välling (vi har iofs inte hårdtränat så mycket) så jag får amma på ett tag till. Men det gör inget, tycker det är så smidigt att ha med sig mat on the go. Men, han är hur söt som helst :)