Att börja jobba

Jag har ju inte jobbat på riktigt förut, bara extra när jag har pluggat. Annars är det ju just det jag har sysslat med nästan sedan studenten, just plugg. Sedan blev jag färdig med det lagom tills Viggo kom och då har jag ju varit föräldraledig. Så det har varit en process för mig att ens inse att jag ska jobba, det är något jag inte riktigt har trivts med att tänka på. Jag tycker att det är orimligt hur mycket tid vi lägger ner på arbetet, tid som jag inte riktigt kan acceptera att jag också ska lägga ner på att jobba. Man missar så otroligt mycket tid för både sin egen del, men allra helst nu sedan jag fick barn så skär det ju i hjärtat av tanken på hur mycket man missar av honom. Och visst, jag vet, det är så det ser ut och det är lika för de allra flesta andra. Men det är ingen tröst för mig, jag tycker snarare att det är knäppt att det ser ut så när jag är säker på att många andra känner likadant! Hur som helst, nu är det så det ser ut och tills jag har någon lösning på det hela får jag rätta mig i ledet och köra på helt enkelt. Och jag måste ju poängtera att jag verkligen vill och tycker att det är superviktigt att båda föräldrarna är hemma med sina barn, det är faktiskt bevisat att det ger en bättre relation senare i livet (och såklart går det inte ekonomiskt för alla, vilket ju är ett problem i sig rent feministiskt oftast, men blir man liite fattigare en period så tycker jag att det ändå är värt att prioritera!).
 
Veckan innan min ledighet var slut fick jag en tjänst på skolan där både min mamma och sambo jobbar, det var verkligen en lättnad och dessutom kändes det kul att vikariera som textilslöjdslärare som ju handlar om något jag brinner för, alltså sömnad och hantverk. Och det är faktiskt väldigt roligt! Jag trivs bra, jag har en massa härliga elever som ger mig mycket tillbaka, jag har ett bra schema och så har jag den möjligheten att jag kan vara hemma med Viggo en dag i veckan. Det är alltså just nu bästa lösningen på alla vis! Så även om det har varit en stor omställning (första dagarna började tårarna rinna så fort Jonas skickade en bild på Viggo eller jag fick prata med honom i telefonen och han sa DÄ) så funkar det bra, framför allt bättre för varje dag. Två veckor har passerat och jag inser att tiden går undan. Vi får se vad framtiden bjuder på men nu är jag mest nöjd över att vardagen funkar och att jag trivs där jag är!
 
Föräldraledighet - Jobb
Yohanna af Skovde

Skönt att det funkar! Jag har en vecka kvar, har separationsångest! Men det ska gå, hon har superkul med sin pappa så det är inte riktiga problem. Bara mina hittepåproblem ;)